En plats för mig...

Emma 6 månader :)

Helgen var lugn och mysig.
I lördags var vi bara hemma och mös hela familjen. Vid 17 kom farmor och farfar och passade barnen och jag och Mattias åkte in till stan och såg luftslottet som sprängdes. Den var lika bra som de andra två.

I söndags åkte vi med mormor och morfar till Vellinge blomman och tittade lite. Köpte lite hyacinter, juldekorationer två fleecefiltar (till tärningsspelet i jul) och tre fina julburkar till kakor och julgodis.
Efter Vellinge blomman körde vi in till Caroli city och åt på kniv och gaffel allihop. Mormor och morfar bjöd oss på en mycket god söndagsmiddag! Tack ska ni ha för det!
Sen blev det en runda i stan och tittade på julen : ) Avslutade här hemma med fika och lite mys. En super mysig dag som alltid när vi hittar på saker med mormor och morfar. Älskar er!

Idag sitter jag och funderar på att allt kommer att förändras efter jul. Barnen på dagis och jag tillbaka till jobb.
Allt med väldigt blandade känslor. Jag har en bra känsla i magen av att få gå tillbaka till jobb. Visst är jag lite pirrig men ett bra pirr : )
Ska bli härligt att få göra komma hemmifrån och göra något jag tycker är kul. Men samtidigt är jag kluven med att lämna ifrån mig barnen. Vi har ju varit med varandra non stop i tre år nu och är vana vid det.

Ska ju vara helt ärlig så är det inte alltid en dans på rosor att gå hemma.
Det absolut tuffaste jag någonsin gjort men samtidigt det mest givande och underbara.
Har varit härligt att få följa både Wille och Emma från att vara små varelser som var helt beroende av en, till två små människor som faktiskt börjar klara av en hel del.
Stundtals har man velat säga upp sig från allt ansvar och alla krav, men samtidigt har jag själv lärt mig så mycket. Inte minst om mig själv. Jag har insett att jag faktiskt är mycket starkare än jag trodde.
Jag har lärt mig säga ifrån och stå upp för mig själv. Något jag borde gjort för längesedan.
Vilken befrielse det är att inte behöva gå runt och vara frustrerad för att man inte vågar säga ifrån. Att gå runt och fundera på vad man skulle sagt och vara frusterad över att man inte sagt det.
Jag har lärt mig att alla motgångar har ett slut och det är bara att kämpa vidare även när det blåser lite motvind.
Det är av motvinden man blir ännu starkare och utvecklas.
Det är också första gången jag kan säga att jag faktiskt nu känner mig helt vuxen, vad det nu innebär : )

Jag tycker det är lite jobbigt att jag måste lämna barnen på dagarna men samtidigt är det ju så samhället är uppbyggt så det är ju bara att gilla läget : ) Jag är däremot väldigt glad att vi har fått två förskolor som barnen älskar att gå till. Så två guldstjänor till dem : )
Nu lämnar jag snart mitt liv som mammaledig och går mot något annat.
Trygghetsmänniska som jag är blir jag ju alltid lite stressad av förändringar men har insett att det brukar bli rätt bra ändå : )